Snart är det dags att slänga sig raklång på badlakanet med någon lättsmält kiosklitteratur. Men vi fortsätter att hålla ögonen öppna efter nya spännande forskningsresultat kring idrott och träning ett litet tag till. Nedan kan du läsa några intressant nyheter för cyklister, löpare och idrottare i allmänhet.

Ingestion of sodium plus water improves cardiovascular function and performance during dehydrating cycling in the heat.
Hamouti N, Fernàndez:Eliàs E, Ortega F, Mora-Rodriguez R. Scand J Med Sci Sports 2014:24;507-518.

I denna studie lät man 10 tränade manliga cyklister utföra 3 olika testtillfällen med cykling i ett förhållande med varm och torr miljö (33 grader C, vind på 2.5 m/s och en luftfuktighet på 30%). Man hade 5 dagar mellan varje testtillfälle för att säkerställa full återhämtning av glykogennivåer samt att ingen anpassning till värmen gjordes. Testet gick ut på att man cyklade på 65% av max VO2 i 120 minuter utan vätsketillförsel. Därefter utfördes ett prestationstest där man cyklade en förutbestämd sträcka på så kort tid som möjligt. Cyklisterna uppmanades att hålla en ansträngningsgrad som låg på en nivå dom skulle kunna hålla i ungefär i 10 minuter.
90 minuter innan träning fick dom vid de olika testtillfällena inta olika typ av vätska:
1. 10ml vatten/kg kroppsvikt
2. 10ml vatten/kg kroppsvikt med salt som motsvarar en koncentration på 82 mM Na+
3. 10ml vatten/kg kroppsvikt med salt som motsvarar en koncentration på 164 mM Na+

Resultat
Med ett intag av salt ihop med vatten bibehöll man sin kardiovaskulära kapacitet bättre under uttorkningen och prestationsförmågan blev 7.4 % bättre än om man bara hade druckit vatten.
Man kunde inte se någon skillnad i prestation mellan de båda saltgrupperna. Man fick med andra ord inget bättre resultat av att man tillförde en dubbel dos med salt.
När man intog salt plus vatten och inte bara vatten såg man att plasamvolymen var ökad vilket innebär en mindre uttorkning.

Four-week habituation to simulated barefoot running improves running economy when compared with shod running..
Warne J.P, Warrington G.D.. Scand J Med Sci Sports 2014: 24; 563-568.

15 tränade manliga löpare (6-7 dgr löpträning/v minst 50 km) anmälde sig frivilligt till den aktuella studien. De fick utföra ett löptest på löpband med två olika typer av löpskor, barfotaskor (100 g) och ett par traditionella skor (400 g). Man kontrollerade stegfrekvens, blodlaktat, hjärtfrekvens, skattad ansträngning med Borgskala och analys med videokamera av fotisättning. Löparna sprang 6 min i 11 km tempo, sedan vilade man 1 minut och sedan sprang man ytterligare 6 minuter men då i 13 km tempo. Därefter fick försökspersonerna vila i 24 timmar för att sedan göra om exakt samma test men då med den andra typen av sko (om man t.ex börjat med barfotaskon sprang man med den traditionella löparskon vid nästa tillfälle) Efter testerna inleddes 4 veckors träning med barfotaskorna och sedan upprepades samma testprocedur igen.

Alla försökspersoner fick ett par barfotaskor och ett par traditionella skor. De påbörjade ett löpprogram med 2×15 min löpning i barfotaskorna första veckan och sedan successiv stegring i etapper till fjärde och sista veckan då man sprang 4×30 minuter. Man fick ingen instruktion om teknik. Utöver barfotalöpningen sprang man resten av sin vanliga träningsdos med de traditionella löpskorna.

Resultat
Innan den 4 veckor långa träningsperioden kunde man inte se någon skillnad i löpekonomi om man sprang med barfotaskor jämfört med traditionella skor. Efter träningsperioden hade löpekonomin förbättrats med 6,9% när man sprang i barfotaskorna jämfört med dom andra skorna. Jämförde man förbättringen av löpekenomin vid test 1 med barfotaskorna och test 2 med barfotaskorna hade löpekonomin förbättrats med 8,09%

Den förbättrade löpekonomin hänvisar man i studien inte enbart till vikt och design av barfotaskon utan till en förändrad löpteknik där man landar längre fram på foten, har en bättre löpstegsfrekvens (fler och kortare steg) och utnyttjar fotens- och underbenets muskler bättre när man springer med en barfotasko.

Antioxidanter på burk försämrar prestationen – IdrottsMedicin 2/14
Antioxidanter som kosttillskott är vanligt bland idrottare. Tyvärr verkar de vara helt verkningslösa och i värsta fall ha en direkt negativ inverkan på prestationsförmågan. Idrottsforskarna Filip Larsen och Tomas Schiffer vid Karolinska Institutet har gjort en genomgång av studier som undersökt vad extra tillskott av antioxidanter i samband med träning har för effekt på idrottarens prestationsförmåga. Slutsatsen de drar är att friska idrottare bör undvika antioxidanter i form av tillskott eftersom de kan störa signalvägar som är viktiga för kroppens anpassning till träning. Däremot är det helt OK att tillföra kroppen antioxidanter i form av frukt och grönt i samband med träning. Larsen och Schiffer skriver att ett flertal studier visar på en positiv effekt på både hälsa återhämtning vid ett högt intag av frukt och grönt.

Elitrehab kommenterar: Skall du ha en aktiv sommar bör du om man skall följa ovanstående studier dricka vatten uppblandat med salt, springa kortare sträckor i lättare/tunnare skor för att förbättra löpekenomin och äta frukt och grönt för att behålla hälsa och prestationsförmåga på bästa sätt. De vi skall ha med oss är dock att de första två studierna utförts på små grupper och därför bör tas med en viss nypa salt ;o).